Ledig

Vissa dagar bara går tiden och jag gör NÅGOT hela tiden, men om någon skulle fråga mig framåt kvällen vad jag gjort under dagen så skulle jag inte ha något bra svar. Det är väl det som är att vara ledig tror jag. Den här dagen är visst nästan halvt över, fast den nyss började, men lite har jag i alla fall fått gjort. Nu ska jag ta en promenad och sen ska jag börja måla. Tänkte jag. Om det inte kommer något annat ivägen då förstås. Man kan aldrig riktigt veta.

Bra start

I morse plockade jag fram ett par shorts ur garderoben som har hängt där i minst två år (kanske t o m tre) och aldrig någonsin använts eftersom de varit för små. De var på gränsen redan när jag köpte dem (fråga mig inte varför jag köpte dem), men idag gick de helt plötsligt att knäppa utan problem. Det är en ganska bra start på dagen.

Utsikt

Jag ska ta bilder på hela lägenheten och lägga i bilddagboken när jag fått helt ordning på allt. Jag väntar dock med att göra det sista tills jag är helt ledig, för just nu orkar jag faktiskt inte. Men tills dess kan jag i alla fall visa utsikten från min balkong.

Vardag

Även om jag fortfarande inte är övertygad om att jag vare sig passar som eller vill vara lärare så måste jag erkänna att en dag på Komvux i alla fall aldrig är tråkig.

Gå in i fikarummet och du hittar bergis en sommarvikarierande lärarstuderande som sitter och slänger ur sig stora ord, som egentligen inte betyder så särskilt mycket alls, om ungefär vad som helst. Denne någon sitter gärna och håller låda i 10 minuter, med allas ögon och öron på sig, tills en rutinerad lärare någonstans strax innan pensionsåldern till slut bestämmer sig för att få tyst på spolingen och ställer en kort, enkel motfråga som helt sabbar hela diskussionsupplägget. Då kanske en sommarvikarierande färdigutbildad lärare sitter bredvid och fnissar lite för sig själv.

Följ sedan med sistnämnda lärare till en datorsal och ställ dig någonstans mitt i rummet medan en grupp SVA-elever jobbar vid datorerna. Då kan du få höra en medelålders irakier sitta och sjunga med i ABBA-låtar i ett hörn samtidigt som du av någon annan får frågan vad som egentligen är skillnaden mellan en tårtbit och en bakelse. Ytterligare någon vill ha bekräftat att det är rätt att säga "Jag går in i huset men jag är inne." och en fjärde undrar vad en "färja" är för något. "Vad är en plaskdamm?" frågar någon och en annan vill veta vilken verbgrupp "cykla" tillhör eller varför "finger" blir "fingrar" i plural. Sedan förväntas du också kunna förklara ord som "varken", "nog" och "ju" samt varför man säger "Jag ger dig pennan. - Här är den." men "Det är en fin penna." (Varför inte "Den är en fin penna."?). (Detta fenomen ville tidigare nämnda lärarstuderande förklara med något i stil med 'Det är ett högre metablablablabla' och jag tänkte 'Mm.. försök med det du.')

När du väl har lyckats (eller misslyckats) att få ur dig ett svar som eleven verkar någorlunda nöjd med så kanske du hamnar i ett annat hörn med en annan medelålders irakier som vill prata lite om hur fina texter Björn Afzelius har. Han var inte inne i något av SVA-programmen på datorerna utan satt på YouTube och lyssnade på "Sång till friheten" och frågade om det var ok. Klart det är ok om han på eget initiativ sitter och lyssnar på en svensk text som han tycker om och försöker förstå och lära sig orden. Sånt ska uppmuntras.

Sedan går dagen mot sitt slut och du börjar förbereda för kommande dagar. Då kan det hända att kopiatorn bestämmer sig för att börja blinka istället för att spotta ur sig papper. Lyckligtvis är det väldigt pedagogiska maskiner de har där så har man bara tid nog att läsa innantill så är det inte så himla svårt att lura den att tro att man har bytt toner eller vad det nu än må vara. Sen kan man ta sin överblivna banan i ena handen, vandra därifrån och känna sig ganska nöjd med sig själv ändå (tills man vaknar tidigt nästa morgon och är lika uppstissad som vanligt).

Varför?

Tänk om det hade gått att gå in i huvudet med en kamera och mikrofon och spela in allt som händer där och tänk om någon expert sen kunde förklara allt för mig, för jag förstår det faktiskt inte. Varför är jag helt uppstissad och söndernojad ibland medan jag är hur kolugn som helst vid andra tillfällen? Minuterna innan jag går in i klassrummet kan det vissa dagar kännas som att jag har ett sockerchockat dagis inuti mig och jag vill mest skrika åt alla känslorna att hålla käften och lugna ner sig. Fem minuter senare kan jag stå längst fram i klassrummet och spontanplanera en helt ny lektionsplan för att overheadapparaten gått sönder och det rör mig inte i ryggen.
"Okej, då ska vi titta på den här bilden." *trycker på knappen och inget händer* "Nehej, det ska vi visst inte alls. Eh.. nänä, då får vi göra det här istället då." *bläddrar i boken*

Eller som idag när jag inte hade tillräckligt med material (min planering gick lite åt skogen när jag blev sjuk igår) och därför snabbt plockade åt mig och kopierade upp ett korsord under lunchrasten. Det var bara det att jag inte hade hunnit göra något facit själv och när jag nu stod där framme och redan hade delat ut korsordet så fick jag ju stå mitt kast när hjärnan bestämde sig för att stanna och jag inte kom på vad en strömbrytare heter. Jag fick faktiskt inte korsordet att gå ihop ens efter att jag kommit på ordet. Vet inte vad korsordsmakarna hade tänkt sig för lösning, men vi skrattade lite åt det allihop och eleverna fick flera synonymer till alla orden, så det kan väl kvitta då.

Jag skulle vilja ha mig själv som lärare en dag för att se hur jag är egentligen. Jag undrar vad eleverna tänker egentligen? Är jag så virrig som jag känner mig eller verkar det som att jag vet vad jag pratar om?

Gnällbrist

Nu kan jag inte ens gnälla på TV:n längre. Pappa bytte sin ännu äldre, men ganska mycket större, tjock-TV med mig och den har kommit på plats också. Jag väntar på att få tillbaks köksluckorna och lådorna (de är iväglämnade för att bli ommålade) och jag har lite kvar att packa upp och få ordning på, men snart är allt tipptopp och det kunde inte bli bättre. Det är så fint så att jag nog skulle behövt nypa mig lite i armen om det nu inte hade varit så att mina ömmande muskler redan påminner mig om att jag är vaken. Vad har jag gjort för att förtjäna att bo så här fint? Och vad ska jag gnälla på nu då? Att mitt kaffe har blivit kallt kanske?

TV

På något vis kan jag inte låta bli att skratta lite åt min gamla TV. För några år sedan när jag bodde i studentlägenhet i Skövde var det nästan alltid hos mig vi var när det skulle vara filmkväll, eftersom jag både hade störst TV och dvd-spelare(!). Jag har fortfarande samma TV och dvd-spelare, men nu verkar alla andra ha gått om mig. Nu är min TV plötsligt minst och min dvd-spelare äldst och sämst (nu är jag istället lite speciell för att jag fortfarande har en videobandspelare). När skedde övergången tro?

Kan man inte känna sig lite som en i-lands-överlevare ändå när man "bara" har en liten tjock-TV med repor i skärmen? Lägg till det att original-fjärrkontrollen efter för många fall i golvet gick sönder för flera år sedan och ersattes av en billig variant från Clas Ohlson som också är lite halvsönder. De flesta knapparna på fjärrkontrollen fungerar, men när jag ska ställa in kanaler (som jag gjorde ikväll) måste jag sitta på golvet och trycka på knapparna på TV:n istället. Jag tycker faktiskt att det är lite roligt. Något måste man ju ha att gnälla på.

Inflyttad

Surfar i min nya lägenhet! :) Jag älskar när tekniska saker fungerar. Bara koppla ihop alla sladdar, starta datorn, klicka lite hit och lite dit och välja lite här och där och så voila så är jag ute på nätet. Slösade lite pengar på kuppen iofs, men i alla fall.

Jag och föräldrarna har flyttat i två dagar, men nu är det mesta i någorlunda ordning. Har en del kvar att plocka upp till skrivbordet och alla böcker är lite huller-om-buller, men det tar jag om en vecka när jag är arbetslös igen (eller så kan vi kalla det semester). Det har i alla fall blivit väldigt fint här. Jag har aldrig bott så fint förut. Lyx. Förutom min plutt-tjock-TV som dessutom fick repor under flytten då och min gamla dator som fortfarande är ganska seg, men man kan ju inte få allt på en gång.

Fynd

Igår var jag på Erikshjälpen och fyndade en gammal fåtölj för 45 kronor. Den var lite missfärgad och det var ett hål i den, men med ett nytt tyg och lite uppfixning av föräldrarnas granne (som är möbelomklädare) tror jag att den kommer bli jättesnygg och helt unik. Måste också passa på att visa en bild på min jättefina gungstol som mamma fyndade åt mig på loppis i Blekinge. Jag älskar gungstolar och den här är helt underbar.