Om man inte vet någonting om sitt schema efter jul och inte heller vet någonting om sin inkomst efter jul, är man då dum i huvudet om man skulle köpa några konsertbiljetter ändå? Alla verkar vilja ut och turnéra just nu och det retar mig lite att de flesta verkar föredra att spela på vardagar.
Det går att jobba en dag, ta ett tåg till Köpenhamn och hinna i tid till en konsert. Eller åtminstone jobba en förmiddag. Sista tåget ända till Växjö från Köpenhamn går vid 21-tiden, vilket inte funkar alls. Första tåget går vid 4-tiden och är i Växjö vid 7-tiden, men då får man ingen sömn. Det funkar inte riktigt heller. Fast det går att fixa och trixa så att jag inte skulle missa så många dagar och jag vet ju faktiskt inte vilka dagar jag jobbar heller. OM jag jobbar. Men om jag inte jobbar så har jag väl inte råd ändå. Ah!
Det finns inga band som bryr sig om att titta på när jag eventuellt skulle ha något lov för att lägga sina konserter då och jag har förresten inga lov ändå. När andra har lov får jag jobba extra mycket. Så det kan vi skita i. Jag försöker att inte titta på biljettsidorna alls så vet jag inte vad jag missar, men jag kan inte undvika mina favoritband. Hmm.. får fundera på saken.
måndag, november 23, 2009
Mysko
Känner mig mysko. Hoppas det bara är tillfälligt. Vill inte bli sjuk igen. Har varit det tillräckligt på sistone.
Idag har jag i alla fall fått lite mer koll på hur de absolut närmsta veckorna kommer se ut. Lite nya grupper och nya uppgifter så nu sitter jag och funderar på hur jag ska lägga upp lektionerna.
På söndag är det första advent så till helgen tänker jag julpynta även om jag inte känner mig så julig än. Behöver lite extra ljus och myspys för det här mörka, tråkvädret är bara deprimerande. Snart snart är november över och det är december. Skönt det. Kan vi få lite snö också?
Idag har jag i alla fall fått lite mer koll på hur de absolut närmsta veckorna kommer se ut. Lite nya grupper och nya uppgifter så nu sitter jag och funderar på hur jag ska lägga upp lektionerna.
På söndag är det första advent så till helgen tänker jag julpynta även om jag inte känner mig så julig än. Behöver lite extra ljus och myspys för det här mörka, tråkvädret är bara deprimerande. Snart snart är november över och det är december. Skönt det. Kan vi få lite snö också?
söndag, november 22, 2009
Regn
Jag lovar att det regnar mer i den här stadsdelen än där mina föräldrar bor. Var hemma hos dem idag för att fira mammas födelsedag (som var i fredags) och det var definitivt mer regn här. Pissväder.
Helgutflykt
Klockan ringde vid strax innan 5 på fredagsmorgonen och jag stod redo vid busshållplatsen vid 6. För tidig som vanligt, men man vet ju aldrig. Ibland behövs den där säkerhetsmarginalen. Tåget gick från stationen vid 6.58 och var så smockfullt att jag fick stå upp till Alvesta. Resten av vägen till Kastrup kunde jag dock sitta och få i mig lite frukost i form av en medhavd macka.
Jag hade checkat in över Internet kvällen innan så det var bara att göra mig av med min vattenflaska och gå igenom säkerhetskontrollen. För en gångs skull hade jag bara en liten ryggsäck med mig och behövde inte checka in något bagage vilket var väldigt smidigt. Vandrade runt lite på flygplatsen och satte mig sedan ner på en bänk för att ägna mig åt en av mina favoritsysslor - titta på folk. På en stor internationell flygplats är det extra intressant att göra just det och håller man ögonen öppna kan man få se allt möjligt härligt. När jag satt där gick plötsligt en dansk tonårig punkare förbi och tappade en bunt sedlar på golvet. En medelålders svensk man precis bredvid mig, som var mitt inne i ett mobilsamtal, formligen flög upp, ropandes "Hallå hallå!". Punkaren hörde inte, så mannen jagade efter en bra stund, fick tag i honom, pekade på sedlarna och killen fick tillbaks sina pengar. Ett stort leende i hela ansiktet och många "Mange tack.. mange tack." från punkaren till mannen och jag tyckte det var ganska fint.
När jag stod och väntade på tåget tidigt på morgonen såg jag en kollega till mig en bit bort. Hon skulle uppenbarligen med samma tåg. När jag sedan satt i flygplanet kom samma kollega gående i mittgången. Hon skulle också till Berlin över helgen. "Vi kanske springer på varandra där också.", sa hon och jag log och svarade "Ja, det kanske vi gör." medan jag tänkte "Nej, jag tvivlar på det.". Jag kunde inte riktigt föreställa mig henne i närheten av en rockkonsert, men vem vet. Vi flögs av norrmannen Knut från Köpenhamn till Berlin på ungefär 40 minuter och fick höra flera gånger att SAS är det punktligaste flygbolaget i hela Europa just nu. Det var ju trevligt. Den danska flygvärdinnan upplyste oss om att business class skulle få lite mat medan övriga kunde få lite vatten. Så jag fick vatten. Det skulle inte Ryanair ha gett mig så jag får väl vara glad för det.
Jag var tillbaks på marken igen innan jag knappt hunnit vänja mig vid att vara i luften och vandrade ut i ett betydligt varmare Tyskland. I sista stund hade jag bestämt mig för att ta min jacka istället för vinterkappan och det var ett bra beslut. I Sverige och Danmark behövde jag halsduk, vantar och mössa men i Tyskland låg de i väskan. Det var till och med för varmt att ha både huvtröja och jacka. Efter en snabblunch på Burger King (i brist på annat i min prisklass) hittade jag rätt buss in till Hauptbahnhof och väl där hittade jag nästa buss till Friedrichshain, som området där både klubben och vandrarhemmet ligger heter. På vandrarhemmets hemsida stod precis vilka bussar man skulle ta och vilken hållplats man skulle hoppa av vid, så jag gjorde precis det och hade kollat på en karta i förväg så jag visste att jag var i rätt område. Vandrarhemmet skulle ligga på en sidogata där nånstans, men det gömde sig ändå. Jag gick runt en bra stund innan jag till slut gav upp (precis gatan innan så klart) när jag fick syn på en turistbyrå. Jag öppnade dörren och kom in i ett rökmoln. Bakom disken satt en halvsliskig, kedjerökande, medelålders tysk man som lyckligtvis visste precis var mitt vandrarhem låg.
Jag kom rätt, checkade in, pausade i en halvtimme eller så innan jag gav mig ut igen. Klockan var väl halv fem eller så vid det laget och jag behövde hitta något att äta. Jag hade tänkt mig en macka och en flaska vatten att ta med till kön, men det visade sig att det var ont om färdiga mackor vid den tiden på dagen i den delen av Berlin. Till slut fick jag nöja mig med ett par vanliga frallor utan pålägg, men det gick ju bra det med.
Det var inga problem att hitta till klubben och när jag kom ner för ett par trappor till en mörk innergård, där det stod ett femtiotal människor och köade, såg jag någon vinka mot mig. Jag kom lite närmre och kände igen två systrar som jag känner från Internet men som jag aldrig träffat förut i verkligheten. Tina och Stefanie från Schwarzwald. Jag har sett bilder, men nu hade de plötsligt röster och dialekter också, och de var aningens kortare än jag trott. Det var i alla fall kul att träffa dem. Några andra bekanta ansikten såg jag också, men färre än jag väntat mig. Sprang i alla fall ihop med Caroline, som jag reste med förra året, vilket var kul.
Dörrarna öppnades vid halv åtta eller så och vi släpptes in. Det var en ganska liten klubb som bara tog ett par tusen personer eller så, men det var utsålt. Jag stod med Tina och Stefanie ganska nära scenen, till en början. Förbandet var bra och så kom 30 Seconds to Mars in. Jag har sett dem tre gånger förut, senast i Helsingfors i juni förra året, men nu kändes det som om det var igår. De spelade ett par nya låtar, en del gamla, några få ännu äldre. Jared hoppade ner i publiken och vandrade runt och jag blev helt mosad. Framifrån av de som flyttade sig bakåt för att ge honom lite svängrum och bakifrån av de som ville komma närmre. Samtidigt hamnade jag lite längre bak och lite längre åt sidan och stod plötsligt mitt i ett gäng av storvuxna killar, som hoppade runt som tokar. Aj.
Konserten var för kort, som vanligt, men jag var glad ändå och efteråt körde de en signering, också som vanligt. Jag fick mitt "wristband" (heter det verkligen armband?) signerat (tack för det) och några snabba "thank you thank you" innan jag var ute igen och pratade lite med Tina, Stefanie och Caroline innan jag vandrade tillbaks till mitt vandrarhem. Det skulle bo ett helt gäng svenska fans där, men jag såg aldrig till någon av dem.
Sov inget vidare, men lite sömn fick jag i alla fall och checkade ut vid niotiden nästa morgon. Såg ut som 80 ungefär, med stora påsar under ögonen och helt mosig i huvudet, men jag var i Berlin, i Tyskland, utomlands så vad gjorde det? Kom på att den här lilla turen var enda gången jag var utomlands i år. Har inte varit någonstans annars. Nu gick jag där och njöt av att bara vara, lyssnade på all tyska runt omkring mig (det är så vackert när det talas av riktiga tyskar) och flinade lite åt hur trött jag var, hur fånig jag måste se ut och hur glad jag var att vara där. Gjorde inget speciellt, bara gick runt, köpte en tysk deckare (skriven på tyska, av en tysk, men utspelar sig i Stockholm) och tog till slut en buss till flygplatsen.
Den här dagen fick jag tag i mackor och jag kan bara konstatera att tyskar gör det bästa brödet och de bästa mackorna i världen. Satt och läste min deckare på flygplatsen och väntade på flyget som gick vid 15.50. Var i Köpenhamn en stund senare och var tvungen att sitta där i två timmar innan mitt tåg skulle gå. Lite kvällsmat och cappuccino på Starbucks och sedan en bänk i ankomsthallen där det är ganska härligt att titta på folk. Det var dessutom filminspelning där. Någon dansk film.
Läste nästan hela den tråkig tågresan (som jag gjort ungefär tusen gånger) hem och var hemma igen vid tiotiden på kvällen. Hade gärna haft en längre resa, men det var tillräckligt för att ta mig igenom en vecka till. Nästa helg är det första advent och då kan jag julpynta så att jag klarar mig resten av året. När jag kom genom dörren låg dessutom en konsertbiljett och väntade på mig på hallgolvet. 30 Seconds to Mars i Düsseldorf i mars. Wohoo.
Jag hade checkat in över Internet kvällen innan så det var bara att göra mig av med min vattenflaska och gå igenom säkerhetskontrollen. För en gångs skull hade jag bara en liten ryggsäck med mig och behövde inte checka in något bagage vilket var väldigt smidigt. Vandrade runt lite på flygplatsen och satte mig sedan ner på en bänk för att ägna mig åt en av mina favoritsysslor - titta på folk. På en stor internationell flygplats är det extra intressant att göra just det och håller man ögonen öppna kan man få se allt möjligt härligt. När jag satt där gick plötsligt en dansk tonårig punkare förbi och tappade en bunt sedlar på golvet. En medelålders svensk man precis bredvid mig, som var mitt inne i ett mobilsamtal, formligen flög upp, ropandes "Hallå hallå!". Punkaren hörde inte, så mannen jagade efter en bra stund, fick tag i honom, pekade på sedlarna och killen fick tillbaks sina pengar. Ett stort leende i hela ansiktet och många "Mange tack.. mange tack." från punkaren till mannen och jag tyckte det var ganska fint.
När jag stod och väntade på tåget tidigt på morgonen såg jag en kollega till mig en bit bort. Hon skulle uppenbarligen med samma tåg. När jag sedan satt i flygplanet kom samma kollega gående i mittgången. Hon skulle också till Berlin över helgen. "Vi kanske springer på varandra där också.", sa hon och jag log och svarade "Ja, det kanske vi gör." medan jag tänkte "Nej, jag tvivlar på det.". Jag kunde inte riktigt föreställa mig henne i närheten av en rockkonsert, men vem vet. Vi flögs av norrmannen Knut från Köpenhamn till Berlin på ungefär 40 minuter och fick höra flera gånger att SAS är det punktligaste flygbolaget i hela Europa just nu. Det var ju trevligt. Den danska flygvärdinnan upplyste oss om att business class skulle få lite mat medan övriga kunde få lite vatten. Så jag fick vatten. Det skulle inte Ryanair ha gett mig så jag får väl vara glad för det.
Jag var tillbaks på marken igen innan jag knappt hunnit vänja mig vid att vara i luften och vandrade ut i ett betydligt varmare Tyskland. I sista stund hade jag bestämt mig för att ta min jacka istället för vinterkappan och det var ett bra beslut. I Sverige och Danmark behövde jag halsduk, vantar och mössa men i Tyskland låg de i väskan. Det var till och med för varmt att ha både huvtröja och jacka. Efter en snabblunch på Burger King (i brist på annat i min prisklass) hittade jag rätt buss in till Hauptbahnhof och väl där hittade jag nästa buss till Friedrichshain, som området där både klubben och vandrarhemmet ligger heter. På vandrarhemmets hemsida stod precis vilka bussar man skulle ta och vilken hållplats man skulle hoppa av vid, så jag gjorde precis det och hade kollat på en karta i förväg så jag visste att jag var i rätt område. Vandrarhemmet skulle ligga på en sidogata där nånstans, men det gömde sig ändå. Jag gick runt en bra stund innan jag till slut gav upp (precis gatan innan så klart) när jag fick syn på en turistbyrå. Jag öppnade dörren och kom in i ett rökmoln. Bakom disken satt en halvsliskig, kedjerökande, medelålders tysk man som lyckligtvis visste precis var mitt vandrarhem låg.
Jag kom rätt, checkade in, pausade i en halvtimme eller så innan jag gav mig ut igen. Klockan var väl halv fem eller så vid det laget och jag behövde hitta något att äta. Jag hade tänkt mig en macka och en flaska vatten att ta med till kön, men det visade sig att det var ont om färdiga mackor vid den tiden på dagen i den delen av Berlin. Till slut fick jag nöja mig med ett par vanliga frallor utan pålägg, men det gick ju bra det med.
Det var inga problem att hitta till klubben och när jag kom ner för ett par trappor till en mörk innergård, där det stod ett femtiotal människor och köade, såg jag någon vinka mot mig. Jag kom lite närmre och kände igen två systrar som jag känner från Internet men som jag aldrig träffat förut i verkligheten. Tina och Stefanie från Schwarzwald. Jag har sett bilder, men nu hade de plötsligt röster och dialekter också, och de var aningens kortare än jag trott. Det var i alla fall kul att träffa dem. Några andra bekanta ansikten såg jag också, men färre än jag väntat mig. Sprang i alla fall ihop med Caroline, som jag reste med förra året, vilket var kul.
Dörrarna öppnades vid halv åtta eller så och vi släpptes in. Det var en ganska liten klubb som bara tog ett par tusen personer eller så, men det var utsålt. Jag stod med Tina och Stefanie ganska nära scenen, till en början. Förbandet var bra och så kom 30 Seconds to Mars in. Jag har sett dem tre gånger förut, senast i Helsingfors i juni förra året, men nu kändes det som om det var igår. De spelade ett par nya låtar, en del gamla, några få ännu äldre. Jared hoppade ner i publiken och vandrade runt och jag blev helt mosad. Framifrån av de som flyttade sig bakåt för att ge honom lite svängrum och bakifrån av de som ville komma närmre. Samtidigt hamnade jag lite längre bak och lite längre åt sidan och stod plötsligt mitt i ett gäng av storvuxna killar, som hoppade runt som tokar. Aj.
Konserten var för kort, som vanligt, men jag var glad ändå och efteråt körde de en signering, också som vanligt. Jag fick mitt "wristband" (heter det verkligen armband?) signerat (tack för det) och några snabba "thank you thank you" innan jag var ute igen och pratade lite med Tina, Stefanie och Caroline innan jag vandrade tillbaks till mitt vandrarhem. Det skulle bo ett helt gäng svenska fans där, men jag såg aldrig till någon av dem.
Sov inget vidare, men lite sömn fick jag i alla fall och checkade ut vid niotiden nästa morgon. Såg ut som 80 ungefär, med stora påsar under ögonen och helt mosig i huvudet, men jag var i Berlin, i Tyskland, utomlands så vad gjorde det? Kom på att den här lilla turen var enda gången jag var utomlands i år. Har inte varit någonstans annars. Nu gick jag där och njöt av att bara vara, lyssnade på all tyska runt omkring mig (det är så vackert när det talas av riktiga tyskar) och flinade lite åt hur trött jag var, hur fånig jag måste se ut och hur glad jag var att vara där. Gjorde inget speciellt, bara gick runt, köpte en tysk deckare (skriven på tyska, av en tysk, men utspelar sig i Stockholm) och tog till slut en buss till flygplatsen.
Den här dagen fick jag tag i mackor och jag kan bara konstatera att tyskar gör det bästa brödet och de bästa mackorna i världen. Satt och läste min deckare på flygplatsen och väntade på flyget som gick vid 15.50. Var i Köpenhamn en stund senare och var tvungen att sitta där i två timmar innan mitt tåg skulle gå. Lite kvällsmat och cappuccino på Starbucks och sedan en bänk i ankomsthallen där det är ganska härligt att titta på folk. Det var dessutom filminspelning där. Någon dansk film.
Läste nästan hela den tråkig tågresan (som jag gjort ungefär tusen gånger) hem och var hemma igen vid tiotiden på kvällen. Hade gärna haft en längre resa, men det var tillräckligt för att ta mig igenom en vecka till. Nästa helg är det första advent och då kan jag julpynta så att jag klarar mig resten av året. När jag kom genom dörren låg dessutom en konsertbiljett och väntade på mig på hallgolvet. 30 Seconds to Mars i Düsseldorf i mars. Wohoo.
torsdag, november 19, 2009
Slutkörd
Jag är helt slut! Den här dagen har bara varit för mycket och jag avskyr den här tiden på året. Det är bara mörkt och feskallt (= bara så där precis på gränsen så att det inte går att klä sig rätt) och deprimerande. Ligger på soffan och växlar mellan skratt och gråt. Den här minisemestern kommer precis rätt. Ingen värme och solsken kanske, men åtminstone något annat än ett höstruskigt Växjö. Nästa vecka är det första advent så då kommer i alla fall lite juleljus, vilket hjälper. Ibland undrar jag varför jag bor här egentligen? Jag borde bo i typ Kalifornien eller nåt. Men det finns väl nackdelar med det också.
Okej.. ett sista krafttag nu för att slänga ner rätt saker i väskan, sen kan jag kollapsa på soffan igen innan läggdags. Bussen till stationen går 6.16. Har hört att det ska bli solsken och vara runt 13-14 grader i Berlin i morgon i alla fall. Det ser vi fram emot.
Okej.. ett sista krafttag nu för att slänga ner rätt saker i väskan, sen kan jag kollapsa på soffan igen innan läggdags. Bussen till stationen går 6.16. Har hört att det ska bli solsken och vara runt 13-14 grader i Berlin i morgon i alla fall. Det ser vi fram emot.
Virrpanna på vift
Och det blir bara virrigare. Jag som trodde att det kanske fanns någon liten säkerhet fram till jul i alla fall i och med att jag fick ett fast vik fram till dess på en viss procent, men icke sa nicke. Min torsdagseftermiddag har hipp som happ bytts ut mot onsdag förmiddag i en annan grupp, vilket ska börja gälla nästa vecka förutom att jag idag plötsligt fick veta att just den gruppen har prov nästa vecka vilket betyder ingen lektion. Vad ska jag göra då?
Nu verkar det plötsligt som att mina måndag- och tisdagseftermiddagar kommer tas bort också typ nu. Var hamnar jag då? Har jag fått en viss procent måste jag väl uppfylla det på något sätt, eller hur fungerar det egentligen? Kan de ändra sig så att jag får färre procent?
Äh.. jag orkar inte. Nu stänger jag av ALLT och sticker till Berlin.
Nu verkar det plötsligt som att mina måndag- och tisdagseftermiddagar kommer tas bort också typ nu. Var hamnar jag då? Har jag fått en viss procent måste jag väl uppfylla det på något sätt, eller hur fungerar det egentligen? Kan de ändra sig så att jag får färre procent?
Äh.. jag orkar inte. Nu stänger jag av ALLT och sticker till Berlin.
onsdag, november 18, 2009
Last night of the Proms
Jag bara älskar Last night of the Proms! Kan inte låta bli. Last night of the Proms, På Spåret, Så ska det låta, Go'kväll och Melodifestivalen är värda att betala tv-licens för. :D Bra mycket bättre än meningslösa dokusåpor i alla fall. Jag låter som en pensionär.
Virrigt
Virrigt var ordet sa Bill till Bull. Lite så är det att jobba där jag jobbar. Jag tror att min torsdagseftermiddag i alfa just bytts ut mot onsdagsförmiddagar i någon annan grupp som jag aldrig hört talas om. Förmodligen från nästa vecka och fram till jul. Det andra det var lite tal om blir det inget med. Johopp.. det känns som att jag är ganska van vid att aldrig riktigt veta från dag till dag eller vecka till vecka hur saker och ting är eller kommer bli. Det har jag ju egentligen inte vetat de senaste åren sedan jag fick min examen, möjligtvis med lite undantag för ett par månader medan jag jobbade på ett ganska fast vik i Helsingborg. Det är bara att lösa vad som än hamnar framför mig och hoppas att det i slutändan ger en tillräcklig inkomst för att hålla mig flytande ett tag till. Än så länge har det ju gått ganska bra med det sedan jag flyttade i somras.
Jag är lite nyfiken på nästa år. Just nu har jag ingen som helst aning om vad för slags jobb eller hur mycket jobb jag kan tänkas få efter nyår. Min enda vink just nu är att jag finns med som vikarie på skolans placeringsplan för de nya arbetsrummen, så det verkar vara tänkt att jag får vara kvar. Frågan är när, var, hur och hur mycket.
Nu på fredag ska jag resa till Berlin på snabbtur för att gå på en konsert och har jag möjlighet kan det vara den första av flera. De flesta av mina favoritband har just släppt eller är på väg att släppa nya album nu och de ska ut och turnéra nu eller i början av nästa år. Ska man på en konsert i mars släpps biljetterna redan nu och risken är att de säljer slut ganska fort. Så vad göra? Kommer jag ha råd? Kommer jag ha möjlighet att ta ledigt om jag skulle behöva det? Det är frågan det. Får fundera på saken.
Jag är lite nyfiken på nästa år. Just nu har jag ingen som helst aning om vad för slags jobb eller hur mycket jobb jag kan tänkas få efter nyår. Min enda vink just nu är att jag finns med som vikarie på skolans placeringsplan för de nya arbetsrummen, så det verkar vara tänkt att jag får vara kvar. Frågan är när, var, hur och hur mycket.
Nu på fredag ska jag resa till Berlin på snabbtur för att gå på en konsert och har jag möjlighet kan det vara den första av flera. De flesta av mina favoritband har just släppt eller är på väg att släppa nya album nu och de ska ut och turnéra nu eller i början av nästa år. Ska man på en konsert i mars släpps biljetterna redan nu och risken är att de säljer slut ganska fort. Så vad göra? Kommer jag ha råd? Kommer jag ha möjlighet att ta ledigt om jag skulle behöva det? Det är frågan det. Får fundera på saken.
tisdag, november 17, 2009
Tidsslösande
Redan när jag vaknade i morse var jag dödstrött och hade världens huvudvärk. Trevlig start på dagen, men eftersom jag lovat att jobba lite extra utöver mina egna timmar och dessutom var sjuk förra veckan så tyckte jag inte att jag var tillåten att känna efter just idag. Jag är lika dödstrött och skakig nu som när jag vaknade, men på något sätt har jag tagit mig igenom dagen ändå.
En halvtimme kvar innan jag får gå hem och lägga mig på soffan. Det har i alla fall inte varit särskilt mycket att göra de senaste timmarna. Jag jobbar som lärare i en slags studieverkstad på biblioteket på tisdagkvällar, men förutom folk som inte orkar titta längre än näsan räcker och därför frågar mig efter böcker (som jag inte vet något om... gå fem meter till så kommer du till en bibliotekarie) har det bara varit en man här idag. Han pratade engelska och ville ha information om prövningar (tror jag). Jag skriver, läser och hör engelska precis varenda dag. Jag till och med tänker på engelska en stor del av tiden, men jag pratar det ganska sällan. Det är alltid lika intressant att höra vad för slags dialekt som råkar komma ur munnen på mig när jag inte pratat engelska på länge. Den här gången lät den ganska amerikansk.
Annars har jag ägnat de senaste timmarna (betald arbetstid) åt att söka vägbeskrivningar från Tegel (flygplatsen) till vandrarhemmet till klubben, samt att göra ett återbesök på min farm (Farmtown på Facebook). Har inte varit på farmen sedan i somras så det var lite att göra där. Jag satt som bäst och odlade solrosor när den där mannen kom förbi. Undrar just hur det såg ut?
I morgon ska jag gå till Jysk med en grupp SFI-elever för att öva ord och kolla priser. Jysk liksom. Interesting. Precis innan jag sprang iväg till jobbet på biblioteket tidigare idag träffade jag på rektorn. Det verkar vara ännu mer jobb på gång. Om det blir som det verkar kommer jag jobba samtliga eftermiddagar, en förmiddag och de här bibliotekskvällarna. Fast kanske att jag i så fall kan byta bort bibliotekskvällarna. Jag kan ju inte orka hur mycket som helst heller.
En halvtimme kvar innan jag får gå hem och lägga mig på soffan. Det har i alla fall inte varit särskilt mycket att göra de senaste timmarna. Jag jobbar som lärare i en slags studieverkstad på biblioteket på tisdagkvällar, men förutom folk som inte orkar titta längre än näsan räcker och därför frågar mig efter böcker (som jag inte vet något om... gå fem meter till så kommer du till en bibliotekarie) har det bara varit en man här idag. Han pratade engelska och ville ha information om prövningar (tror jag). Jag skriver, läser och hör engelska precis varenda dag. Jag till och med tänker på engelska en stor del av tiden, men jag pratar det ganska sällan. Det är alltid lika intressant att höra vad för slags dialekt som råkar komma ur munnen på mig när jag inte pratat engelska på länge. Den här gången lät den ganska amerikansk.
Annars har jag ägnat de senaste timmarna (betald arbetstid) åt att söka vägbeskrivningar från Tegel (flygplatsen) till vandrarhemmet till klubben, samt att göra ett återbesök på min farm (Farmtown på Facebook). Har inte varit på farmen sedan i somras så det var lite att göra där. Jag satt som bäst och odlade solrosor när den där mannen kom förbi. Undrar just hur det såg ut?
I morgon ska jag gå till Jysk med en grupp SFI-elever för att öva ord och kolla priser. Jysk liksom. Interesting. Precis innan jag sprang iväg till jobbet på biblioteket tidigare idag träffade jag på rektorn. Det verkar vara ännu mer jobb på gång. Om det blir som det verkar kommer jag jobba samtliga eftermiddagar, en förmiddag och de här bibliotekskvällarna. Fast kanske att jag i så fall kan byta bort bibliotekskvällarna. Jag kan ju inte orka hur mycket som helst heller.
måndag, november 16, 2009
Jobbar
I dag låg ett anställningsavtal och väntade i mitt fack. Jag har lite dålig koll på exakt hur man räknar förberedelsetid och sådana saker så jag visste inte alls vad jag kunde vänta mig, men det visade sig att rektorn beräknat mina egna timmar till 75%. Det är ju inte illa alls. Dessutom hade jag fått ytterligare en liten löneförhöjning så jag klagar inte ett dugg.
Utöver mina 75% verkar jag alltid få lite extra. Den här veckan har jag redan fått två extra vik, men fredagen är uppbokad. Då ska jag till Berlin. Så det så.
Utöver mina 75% verkar jag alltid få lite extra. Den här veckan har jag redan fått två extra vik, men fredagen är uppbokad. Då ska jag till Berlin. Så det så.
söndag, november 15, 2009
Slut på helgen
En tavla är äntligen på plats på väggen i köket och taklampan är upphängd igen. Jag fick dessutom en mycket god söndagsmiddag och en promenad. Nu är jag tillbaks i soffan, men ska nog gå och lägga mig ganska snart. Känner mig trött.
Har något att se fram emot mot slutet av nästa vecka. En liten minisemester till Tyskland och en konsert. Wohoo!
Har något att se fram emot mot slutet av nästa vecka. En liten minisemester till Tyskland och en konsert. Wohoo!
Inget med det
Äsch.. det blev inget med det. Någon tyckte att vissa ogjorda saker i min lägenhet måste bli gjorda och att jag måste bli bjuden på söndagsmiddag. Jag som hade det så skönt i soffan.
Latsöndag
Jag känner mig lat, men det får man göra på söndagar. Har tvättat och diskat idag, men annars har jag inte kommit längre än till soffan. Fast varför skulle jag? Det är ju söndag. Vilodag. Så jag tänker faktiskt inte göra så mycket mer idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
